SKRIVA

Jag skriver både poesi och prosa men skulle helst vara påhittad.

Inte utgiven, men om det händer kommer det synas här!

Om skrivandet:

Ständigt slås jag av min själviskhet när jag hela tiden förändrar mig själv och vilken skrivande person jag ska vara i förhållande till vad jag tror att andra ska tycka. Ingen kommer ju riktigt veta vem jag är endast baserat på något enskilt jag skrivit, vad ska jag då välja ut? Vem ska jag vara? Jag tycker en massa saker om det mesta men jag vågar inte skriva. Jag vill säga så mycket att jag inte säger någonting alls. Jag vet varken vad som är betydelsefullt, vem jag är eller borde vara. Dessutom vet jag inte om det jag tycker, eller om den jag är, är något betydelsefullt att bidra med överhuvudtaget. Om det betyder att jag borde låta bli helt vet jag inte. Allt är så självupptaget att jag mår illa. Men jag vill också skriva, eller jag tror att jag vill det, och jag vill att alla andra som också vill ska få göra det. Jag vill att alla ska få vara ifred och skriva på sina böcker, och jag borde väl också få vara en av alla andra?

Vad ska jag skriva?

Jag vill inte göra fel och jag vill inte göra någon illa. Dessutom vill jag inte ta upp utrymme från någon annan som skulle kunna formulera sig bättre om ett ämne eller en upplevelse. Jag har inte upplevt mycket. Jag tänker mycket, det har du nog förstått vid det här laget, men det är stor skillnad på det och att uppleva. Att jag ska säga något om någon annans situation utan egentlig koll känns helt fel. Att ett priviligierat fåtal representerar, diskuterar och formulerar problemen är fel, det vill inte jag bidra till. Jag kan bara föreställa mig hur vissa saker känns och skulle gärna vara med att bidra till att allt fler får tillfälle att uttrycka sig.

Jag har stor förståelse för att vara en röst för dem som inte har någon, att skapa plattformar för uttryck, att lyssna och att ta ställning. Däremot vill jag inte ta ord ur någon annans mun. Därför kommer jag försöka att hålla mig till mitt eget medvetande och mina egna upplevelser. Jag kommer aldrig att veta hur det verkligen känns eller är att vara någon annan än mig själv genom att skriva, det har jag istället läsande och lyssnandet till! Jag gör så gott jag kan för att hålla mig till vad jag själv vet och försöker i andra sammanhang påverka så att andra också ska få samma möjlighet att skriva, läsa och bli lästa som jag har fått.

Men då kanske någon menar att man ska få skriva om vad man vill, och visst har många viktiga böcker och inte minst diskussioner om böcker uppkommit ur detta. Men det handlar mer om orden på sidan. Det handlar om att profitera på utrymme och uppmärksamhet som andra förtjänar genom dåligt skrivna stereotyper och felaktiga tolkningar. Berättelser och karaktärer är beroende av författaren och dessutom hur läsarna ser på författaren. Att skriva sånt man inte vet går bra, men inte om man ignorerar eller döljer sin okunskap. Det är inte okej att skriva något som tar plats från någon som kan göra det bättre.

Fiktion är inte verkligheten och även om innehållet i sig är viktigt är det alltid en människa som står bakom varje ord. En människa som speglas i innehållet. Det går inte att skriva sig fri från ansvar eller okunskap. Här gäller det att agera och lämna plats åt andra som också vill berätta sin historia eller förmedla sina känslor.

Om samvete:

Mitt samvete kommer aldrig att bli rent och du kommer aldrig att lära känna mig på riktigt. Det finns väldigt få som vet vem jag egentligen är och kanske är det bäst så, jag är faktiskt minst lika rolig som jag är vemodig och blyg men det behöver jag inte bevisa för någon. Lättare sagt än gjort men jag ska försöka mitt bästa. Jag kan alltid skriva lite till, men läs gärna helheten innan du drar slutsatsen att något saknas. Och hör av dig är du snäll, om något är fel, om du har något att tillägga eller har någon bra idé på hur vi kan göra det enklare för fler att säga vad de tycker i tillåtande och jämlika miljöer. Organisation och samarbete kräver ansträngning, jag är beredd att försöka om du är det.

Kommer jag att känna mig självisk, dålig och osäker efter att jag skrivit färdigt? Absolut, men jag kommer inte att göra någon illa. Jag kommer inte försöka hävda saker jag inte vet eller resonera kring ämnen jag inte har någon personlig uppfattning om. Att skriva om allmänmänskliga känslor oberoende av person och händelse är väl ändå det ultimata målet? Något i myllret av tankar ska väljas ut och det finns fler problem än vad jag klarar av. Det finns inte tillräckligt med tid för alla små problem att vara små och alla stora problem att vara stora. Detta är vad jag tycker och tror just nu, inget mer och inget mindre. Jag gör så bra jag kan och jag är inte bättre än så här. Jag, jag, jag usch och fy. Tack och förlåt.